Atavahuset.se

Häromveckan var jag med på http://www.atavahuset.se/, som är en slags live-dokusåpa på internet-förklädd reklamkampanj för någon ny über-hemförsäkring. Rätt smart reklamidé tycker jag, och sidan var ganska underhållande också. Konceptet är nio deltagare får varsitt fönster i ett hus, som sedan är kopplat till deras webbkamera, och sen får sidans besökare rösta på den dom tycker bäst om, och flest röster per dag vinner feta priser.

Jag var iallafall med i ungefär tre dagar, men eftersom jag har jobb tvärtemot de andra deltagarna så var jag nästan aldrig inne, så jag insåg att jag inte skulle vinna någon stobilds-TV, eller ens ett plockepinn genom min medverkan, så jag gav upp rätt fort, stängde av kameran helt enkelt.

Dock ville jag ändå lämna någonting efter mig när jag försvann, så att folk inte glömmer bort mig med en gång, så jag bad några bekanta skriva inlägg i stil med ”Läste i tidningen om vad som hänt, vila i frid mannen!” för att kanske lura någon stackare om att jag försvunnit ur tävlingen genom värsta spektakulära dödsmördarolyckan. 

Dock måste detta oskyldiga prank fått större inverkan än vad jag trodde, för redan dagen efter att jag åkt ut ringde något okänt nummer på min mobil svintidigt, vilket jag såklart inte svarade på (svarar aldrig på okända nummer), och strax efteråt fick jag ett mail från produktionsledaren på företaget som driver atavahuset.se:

 

”Hej Virre, har försökt nå dig på mobilen, har du möjlighet att ringa mig när du får tid.

vänligen

Mxxx Hxxx

Produktionsledare Starring

+46 8 xxxxxxx”

 

Tänkte inte så mycket då på vad dom kan tänkas vilja, antog att det var något slags officiellt upplysande om att jag åkt ut ur tävlingen som dom försökte nå mig för, ända tills ikväll då jag fick ett meddelande på Facebook av någon som också jobbar på detta produktionsbolag:

”Det har gått ett rykte på atavahuset att du ska ha råkat ut för en olycka. Det stämmer inte va? Det är ett jäkla liv här på kontoret om den grejen.

/ Jxxx , Starring ( ATAVAHUSET )”

 

Här inser jag ju att dom har försökt nå mig för att kolla om jag fortfarande lever, vilket är sjukt roligt på ett jävligtfel sätt. Kul på det sättet att om jag vore död, så skulle antagligen min mamma svara i min telefon, och få höra typ ”Ja hejsan, jag ringer från ett produktionsbolag som håller i en webbaserad tävling där din son deltagit, och jag undrar, lever Viktor?”, vilket skulle ge upphov till ett roligt meningsutbyte sedan eftersom mamma inte skulle ha en aning om vad den här okända människan pratar om, och denna skulle känna sig fett med awkward över att ha gått på en nit.

Hursomhelst tänker jag ta död på detta rykte nu, eftersom det tjänat sitt syfte, vilket som så många gånger förr när jag kläckt opassande skämt, var att underhålla mig själv.

Är i allra högsta grad levande, alltså.

 

P.S Vill bara berätta en sjukt kul grej också, att under min första kväll i atavahuset var det en tjej från Umeå som blev helt tossig och bara ”Kan jag komma och hälsa på dig eller, jag är rätt nära!”, och spam-ringde mig vid 1.40-tiden på natten, vilket bevisar att vem som helst kan få stalkers efter sig, inte ens folk som är kända på riktigt.

~ av virre den 17 september, 2008.