Dying Is an art, like everything else

Nu ska jag vidröra ett ämne som för dom flesta normala snubbar är lika bögigt som en stor fet kuk inkörd i röven, om inte bögigare, och som för alla tjejer är lika naturligt som en stor fet kuk inkörd i röven, nämligen poesi.

Poesi är ju något som människor tyckt om att syssla med under tusentals år, om inte miljoner, och som kommit att forma hela generationer av ungdomar vid ett fåtal tillfällen genom historien. Dock är det jävligt viktigt att komma ihåg att detta inte gör att det är okej med poesi, för det är det inte. Större delen av poesin som författats har mestadels bestått av kärleksdikter och annat trams, typ utsvävningar kring hur fint det kan vara att gå upp svintidigt om sommaren och tassa runt i det daggvåta gräset och yada yada yada how about a nice cup of shut the fuck up för nu ska jag lista några feta dikter som handlar om saker som jag tycker är intressant att läsa om och fascineras av, av poeter som nästan samtliga gånger har varit jävligt trasiga människor, som inte skriver för att locka läsare, utan för att inte gå under, hard c0re som satan.

Sylvia Plath – Daddy

En dikt som handlar om hennes syn på förtrycket som hennes pappa utsatte henne för som barn, där hon jämför honom med nazityskland, vilket känns jävligt rätt just nu när det är så populärt att jämföra saker med nazityskland.

Sylvia Plath – Lady Lazarus

Ännu en dikt av Sylvia Plath, ännu ett gäng nazireferenser. Men ett annat ämne denna gång, där hon istället för förtryck behandlar självmordsförsöken som kom till mer eller mindre direkt följd av förtrycket. Bonuspoäng som fan för att Sylbia Plath tillslut tog livet av sig på riktigt genom att stoppa huvudet i en ugn. Vilket om man tänker lite långsiktigt, också kanske kan ses som en slags nazireferens.

Charles Bukowski – Dinosauria, we

Charles Bukowski behöver ingen närmare förklaring tror jag. Han är mannen som under en livstid hällde i sig mer sprit än vad den genomsnittliga krogtoan gör, och som till råga på allt var så fruktansvärt ful att han inte kunde få knulla på annat vis än att bli känd författare (typ). Den här dikten handlar om hur sjuk världen är, och att den snart kommer att bli som Fallout, vilket är världens bästa dattaspel.

T.S Elliot – The Hollow Men

En ganska lång dikt i fem delar som i stora drag beskriver stämningen västvärlden efter första världskriget, och som även avslutade hela Apocalypse Now, världens bästa krigsfilm. Dom avslutande meningarna i denna kan vara det fetaste som någonsin skrivits av mänsklig hand:

This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.

Är inte det hard c0re, ja då vete fan vad som är. Där är iallafall fyra exempel på att poesi inte alltid behöver vara bögigt, utan även kan vara jävligt mäktigt. Här är ett femte innan jag går och lägger mig:

Fuck you.

~ av virre den 12 mars, 2009.